– Säg ja, inte nej till barnens initiativ. Ha som vuxen en tillåtande och uppmuntrande attityd. Det säger Elisabeth Arnér, en av Sveriges främsta forskare när det gäller barns inflytande.
Förskolepersonal, politiker och chefer i Sunne fick torsdagen den 5 november lyssna på vad Elisabeth sett i sina samtal med massor av barn under många år. Att ge barnen verkligt inflytande gynnar livet för båda vuxna och barn.
Sunne kommun arbetar med att förstärka barns inflytande i samhället. Kommunstrategin säger att barnperspektivet ska beaktas i alla beslut som tas. Föreläsningen med Elisabeth Arnér är ett led i att stärka kunskapen om hur barn tänker och hur vuxna visar barn respekt.
När Elisabeth började intressera sig för barns delaktighet i förskoleverksamhet så märkte hon att det som kallades inflytande var styrt av vuxna. I praktiken innebär det ofta att barn får godkänna förslag som vuxna fört fram.
- Det handlar om att låta barnens egna uppfattningar leda arbetet. Vi vuxna ska i stället för kontrollerande pedagoger vara inspiratörer som berikar barnens upplevelser och idéer. Vi ska organisera världen så att de känner att de har en röst, att de är viktiga. Och att andra är viktiga. Demokrati handlar om att visa respekt i mötet med andra.
En gemensam uppfattning hos alla barn hon intervjuat är att de inte tycker att det är någon idé att framföra sina åsikter. Allt är redan bestämt.
– Det finns så mycket regler i förskolan och väldigt lite tid för att göra det man vill.
Hon konstaterar att barn uppfattar regler som att något är förbjudet. För vuxna innebär regler ordning. Elisabeth menar att barnens perspektiv är viktigast. Hon frågar sig för vem det finns välutbildat folk i skolan om inte för barnen.
- Ju mer respekt barnen får för sina initiativ, desto mer sprids ett lugn i gruppen. Barn söker fördjupning, men vi tillåter dem inte. För när de börjat fördjupa sig i leken bryter vuxna in för att ”schemat säger att nu ska det göras något annat”.
Elisabeths råd är att iaktta barnen och hjälpa dem ta initiativ. Känner barn att de vuxna litar på dem, då tar de också ansvar!
Vuxna bör fråga barnen hur de vill ha det och vara genuint intresserade av svaret.
Utfallet av svar från barn beror på sammanhanget. De flesta svarar det som de tror är ”rätt svar” eftersom de är vana att bli bedömda för rätt eller fel. Barnen måste verkligen ha förtroende för den de pratar med så att de vågar säga det de innerst inne tycker. Barnet får inte känna att det riskerar något.
Var och en har en del i hur ett förhållande med någon annan fungerar.
- Så om personalen i förskolan säger till varann att ”Kalle är värst” ”han är precis som sin bror” eller ”med de föräldrarna är inget annat att vänta” har inte Kalle en chans. Som vuxen måste man ta reda på varför Kalle beter sig som han gör. Det finns alltid en orsak bara någon är villig att fråga, förstå och lyssna.
Elisabeth Arnér är före detta universitetsadjunkt på pedagogiska institutionen vid Örebro universitet. Hennes forskning är applicerbar på alla människor, inte bara förskolan.