Boëthius, Maria-Pia. Makt och ärlighet: en bok om politik, medier, män & kvinnor.
Vi har en svag demokrati i Sverige, skriver Boëthius. En demokrati är bara så stark som summan av det mod, det civilkurage och de handlingar som människorna som lever i demokratin i fråga är beredda att delta med. Idag sköter ett maktetablissemang det hela ”åt oss”. Så länge det ”går bra” för oss (pengar strömmar in i landet) låter vi bli att ställa de nödvändiga frågorna. Istället för en deltagardemokrati ser vi en kris på alla nivåer i Sverige just nu: moraliskt, ekonomiskt, demokratiskt och politiskt. Här råder en teknopolitisk världsbild, vars livsmål är makt, pengar, prestige och bekvämlighet. Denna ”utveckling” sker på våra barns bekostnad och att avstå från allt detta är knappt ens möjligt att diskutera i det nuvarande samhällsklimatet./Ulf Adolfson
Finns titeln inne?
Huston, Nancy. Livslinjer
Varför grälar två gamla kvinnor om en röd docka i sammetsklänning? Varför har den berömda sångerskan, gammelfarmor Erra, alltid sjungit sånger utan ord?
Svaren får vi i Nancy Hustons: Livslinjer, där vi får följa en familj bakåt i tiden från 2004 till 1944-45.
Vi får förflytta oss mellan Tyskland, Canada, USA, Israel och tillbaka till Tyskland. Boken består av fyra delar, varje gång berättar en ny sexåring, barnbarnsbarn, barnbarn och barn till Erra om sitt liv och sin familj. Det som är gemensamt för dem är mer eller mindre dominerande födelsemärken och nallen Marvin.
När jag hade läst ut boken, ville jag genast börja om igen, dels för att boken var så bra och så gripande och dels för att då skulle nog familjepusslet ligga färdigt framför mig. Jag skulle kunna följa livslinjerna.
Huston har fått det franska litteraturpriset Prix Femina för sin roman. Kanske lite förvånande, inte för att det inte skulle vara en strålande bra bok, både stilistiskt och innehållsmässigt, för det är det, men ett Prix Femina?, då boken innehåller flera negativa kvinnoporträtt, t ex skitungen Sols mamma och den besatta Sadie.
Vad Livets källa och Lebensbornskliniker stod för under andra världskriget var ny kunskap för mig.
Att läsa är att lära, också! /Eva Eriksen
Finns titeln inne?
Walters, Minette. Kameleontens skugga
Charles Acland genomgår en dramatisk förändring i sin sympatiska personlighet efter sin tid i krigets Irak. I sitt ensamma liv i London försjunker han i en sluten värld av minnesluckor, paranoid misstänksamhet och plötsliga vredesutbrott. När Charles läser om tre bestialiska mord inser han med en isande rysning att morden sammanfaller med de gånger då han helt tappat kontrollen över sig själv.
Kameleontens skugga är en psykologisk thriller som handlar om människor, deras psyken och förklaringar till deras beteenden; spännande från första till sista sidan./BW
Finns titeln inne?
Lippman, Laura. Vad de döda vet
En spännande intrig, med överraskande, men ändå helt logiskt slut, kan man begära mer av en deckare?
Detta hittar man i Laura Lippmans: ”Vad de döda vet” där två systrar, 11 och 15 år gamla har försvunnit spårlöst från sina adoptivföräldrar i Baltimore. Nu, trettio år senare, råkar en medelålders kvinna utan identitetshandlingar ut för en bilolycka på isiga vägar i samma trakt. Kvinnan påstår sig vara den yngre av de två försvunna flickorna, den äldres grav ska finnas under ett körsbärsträd.
Vi får följa ett ganska kallt polisspår, som leder till ett äldreboende för svårt alzheimersjuka i livets slutskede.
Men flickornas adoptivmamma spåras upp och det kommer till en avslöjande konfrontation, som medför nya liv för flera av de inblandade. / Eva Eriksen
Finns titeln inne?
Nessle, Olle. Okända mästare
Under flera decennier har Olle Nessle rest runt i Sverige och kartlagt svenska konstnärer, som utan formell konstnärlig utbildning vid sidan om sina civila arbeten har ägnat sig åt att gestalta drömmar och visioner. I boken ”Okända mästare” presenteras verk av tjugosex män och två kvinnor, samt några arbeten med anonymt upphov. Många av konstnärerna har betraktats som original av sin omgivning och med blygsamma medel har de skapat sällsamma verk. Boken är mycket vackert formgiven och har en utsökt bildmaterial som på ett bra sätt åskådliggör säregenheten och variationen hos de presenterade konstnärerna. Bland de värmländska konstnärerna märks: Nils Sjöstedt från Töcksfors, Olof Persson från Kyrkebyn Nordmark, Ture Alfredsson i Sillerud, Erland Nilsson i Ragnerud och Linder Eriksson Hölterbyn med sitt berg av skulpturer uppe på den egna skogen. / Karin Engström
Finns titeln inne?
Enquist, P.O. Ett annat liv
Egentligen behöver jag inte alls skriva något lästips om P.O. Enquists självbiografi : Ett annat liv. Det är bara å läs´!
Den är verkligen så bra: Rolig, det var länge sedan jag läste en bok, som jag måste läsa högt så ofta. Intressant, P.O. verkar ha varit på rätt plats många gånger i sitt liv, bland annat i München 1972. Gripande, bland annat hans kamp mot alkoholen, där många bland andra hans barn stöttar honom. Västerbotten och världen blandas, livslångt nykterhetslöfte och alkoholism, religion, idrott och politik.
Och det känns verkligen inte som om han blivit stor på sig... /Eva Eriksen
Finns titeln inne?
Hjorth, Vigdis. Hjulskifte
Bland det bästa jag vet, när det gäller bokläsning, är att stöta på en för mig helt ny, okänd författare, som talar till och griper tag i mig.
Tonen i boken är rätt, jag kan identifiera mig med en eller flera personer, ironin finns där och ämnesvalet stämmer. En sådan roman är norskan Vigdis Hjorths: Hjulskifte, som väl kan beskrivas som en norska "Grabben i graven bredvid".
Litteraturprofessorn Louise är trött på allt, arbetet, trots nytt stipendium, medelklassens tomma umgänge med prat om underbara vingårdar i Toscana, men mest av allt, är hon nog rätt trött på sig själv.
På en bluesfestival träffar hon Truls, en bilhandlare, som har mycket dimmiga begrepp om Ibsen, trots att han bor i Ibsens hemstad, Skien. Louise och Truls börjar umgås, de reser tillsammans, träffar varandras barn och vänner. Lätt är det inte, särskilt inte för Louise, som är van att vrida och vända på allt, på att ifrågasätta och se allt från flera håll. Men Louise måste ju faktiskt erkänna, att bilhandlaren Truls är duktigare på att byta däck än vad hon är... /Eva Eriksen
Finns titeln inne?
Ildefonso, Falcones. Katedralen vid havet
Detta är en mästerlig roman och ett fantastiskt porträtt av 1300-talets Barcelona och Katalonien.
Huvudpersonen Arnau föds som slav under en av Spaniens grymma feodalherrar. Arnau och hans far lyckas rymma till Barcelona, staden där trälar kan bli fria. Vi får följa Arnaus väg genom livet då han som ung fattig pojke leker runt byggandet av katedralen Santa Maria del Mar, och då han femtio år senare som en av stadens mäktigaste handelsmän är med och inviger densamma.
Språket är levande och mustigt, man får en god inblick i medeltidens Spanien och dess folk.
En rik läsupplevelse och en enastående berättelse om personligt växande./Gunilla Andersson
Finns titeln inne?
Söderström, Marie. Sov bättre med kognitiv beteendeterapi
I denna heltäckande bok om sömnbesvär förklaras hur problemet uppstår och blir långvarigt. Verktyg ges för hur man med hjälp av KBT på egen hand kan komma till rätta med sömnproblem, bl.a. ett tolvveckorsprogram med övningar och uppgifter. Det har aldrig skrivits ut så mycket sömnmedel som idag, och här ges en bra information om hur olika sömnmedel verkar och hur länge efter intaget man är påverkad av medicinen.
Författaren är sömnforskare vid Karolinska Institutet sedan 1999 och är också verksam som psykolog. En lättläst bok för den som är motiverad att göra förändringar för att förbättra sin egen situation./BW
Finns titeln inne?
Kullenberg, Annette. Jag var självlockig, moderlös, gripande och ett monster av förljugenhet. En biografi om Marianne Höök.
Annette Kullenberg har gjort ett vänporträtt av Marianne Höök, den slagfärdiga journalisten med rötterna i Sunne som lyckades så bra i karriären, men som bakom den vackra ytan bar på en så stor smärta att hon valde att ta sitt liv 1970. För Sunnebor är säkert kapitlet "Barndomen - den obeskrivliga" särskilt intressant. Annette Kullenberg berättar här om de fem år som Marianne Höök som barn, efter moderns självmord, tillbringade hos morföräldrarna i Sunne. Hennes morfar var Carl M. Olson, son till färgeriägaren Mauritz Olson. Carl satt i landstinget och kommunfullmäktige och han spelade en stor roll för det religiösa livet i Sunne. Han drogs med i den väckelse som gick genom Fryksdalen på 1870- och 1880-talen och grundade Betelförsamlingen i Sunne. Marianne Hööks förhållande till barndomen var komplicerad och det var inte många som kände till hennes värmländska rötter. Tage Erlander var en av hennes nära vänner, han och hustrun Aina var bröllopsvittnen då Marianne gifte sig med ambassadören Hichens Bergström. Marianne Höök Bergström ligger begravd på kyrkogården i Sunne, i samma grav som föräldrarna Ragnhild och Henry Torsten Calonius. / Karin Engström
Finns titeln inne?
