Harvey, John. Genom ljus och mörker
Höstrusk och en bra deckare, vad kan man mer begära? En sådan är: "Genom ljus och mörker" av John Harvey. Det är den tredje boken om den numera före detta kriminalkommissarien Frank Elder, som egentligen dragit sig tillbaka till ett lugnt liv i Cornwell.
Men ett telefonsamtal från hans exfru om en försvunnen bekant, lockar tillbaka honom till polisarbetet.
Boken är lågmäld, många små ledtrådar delas ut, falska och äkta och vi förs tillbaka i historien, först åtta år till ett ouppklarat fall, men också 40 år tillbaka i tiden, till en ung pojkes besök hos en psykoterapeut.
Boken är absolut inte blodig, det verkar nästan, som om mördaren har visat ömhet för sina offer, i alla fall efter deras död.
Många bra kvinnoporträtt, bland annat kriminalinspektör Maureen Prior, som bär på en stor sorg, men också skildringen av Elders dotter och före detta fru fängslar.
Min enda reservation är, att jag (som vanligt) hade svårt att hålla isär personerna, var det en polis eller en misstänkt som dök upp igen?
Fram för fler böcker med personförteckning! Bra språk och bra översättning av Göran Grip, men så är han väl författare själv också? /Eva Eriksen
Finns titeln inne?
Andersson, Lars. Ljus från ingenstans (OMSLAG KOMMER)
I Lars Anderssons nya roman, som är första delen i en triologi, får vi följa hans egen släkts historia från 1600- till 1800-talet. Det hela börjar med knut som bryter mark i den värmländska byn Hedås vid Klarälvens strand och spänner över 7 generationers liv och levene.
Intressant och spännande roman med mycket vacker prosa - jag läste den med mycket god behållning och väntar nu på fortsättningen.
Läs denna bok! / Gunilla
Finns titeln inne?
Berry, Steve. Den tredje hemligheten
Boken är en spännande berättelse som liksom "Da Vinci-koden" utspelar sig i kyrklig miljö. En konspirationsteori ligger bakom händelserna. Mycket är fiktivt men mycket bygger också på verkliga händelser. Boken utspelar sig i nutid och handlar om påven Klemens XV som har dokument i Vatikanens hemliga arkiv, som bara är tillgängliga för påvar. Han skickar sin närmaste medarbetare Michener på en resa till Rumänien i ett hemligt ärende.
Michener anar inte att han blir skuggad av kardinal Valendra, som vill bli nästa påve och tänker använda alla medel, även våld. Själva hemligheten är det som Jungfru Maria har sagt till barnen när hon visade sig på jorden ett par gånger. Delvis har dessa meddelanden hållits hemliga av ett antal påvar för att det inte passade dem att dessa meddelanden spreds över jorden.
En spännande bok i en intressant miljö, det hela blir realistiskt för att man tar del av Micheners tvivel i sin tro och sina förpliktelser mot Vatikanen. /Rita van Brouwershaven
Finns titeln inne?
Temples, Peter. Mörk kust
Boken fick 2007 "The Golden Dagger" som anses vara ett av världens mest prestigefyllda kriminallitterära pris och det är den värd.
Vi får följa polisen Joe Cashin, när han rastar sina pudlar, när han tillsammans med en hemlighetsfull luffare försöker restaurera en ruin, när han lyssnar på opera och framför allt, när han utreder det brutala överfallet, som senare blir mord på en gammal välgörare i trakten.
Spåren leder bakåt i tiden, där de besuttna i samhället och även korrumperade poliser håller varandra om ryggen. Bland de utslagna, där många ägnar sig åt skumraskaffärer, flödar knarket.
Temple har ett poetiskt, ofta överraskande språk, bra översatt av Boel Unnerstad. Sällan har jag antecknat så många bra uttryck och vändningar vid läsning, t ex häpna daggmaskar! Ofta har han en rolig dialog, t ex mellan Cashin och hans nygamle granne, den kvinnliga försvarsadvokaten.
Boken utspelar sig i ett ofta kallt och regnigt Australien, fullt av övergivna hus med hårda, hotande vindar, som slår mot kusten. / Eva Eriksen
Finns titeln inne?
Simonson, Nisse. Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra
I boken ger oss författaren en hel del konkreta råd, så att vi kan må bättre och kanske till och med riktigt bra.
Till exempel bör vi träna minst tre gånger per vecka, ta omega-3 tillskott, se till att vi får ljus. Man bör gå ut på lunchen och sluta älta gamla oförätter. Vo bör umgås med andra, tänka på vad vi äter och så bör vi sova ordentligt!
En del råd är lättare att följa än andra, det är lättare för somliga att följa dem, än för andra. Många råd har vi ofta hört, men de tål att upprepas.
Min aha-upplevelse av Simonsons bok var hans uppdelning av oss människor i: "maxare" och "branogare".
Jag ska jobba på att bli bra nog, bli en "branogare". man behöver inte alltid vara bäst, möjligen göra sitt bästa.
Och som den gamle greken Epoktetos sa: "Det är inte hur vi har det, utan hur vi tar det!"
Bjuder livet dessutom på barn och barnbarn, tystnad på fjället, en god bok, ett gott samtal och mänsklig beröring, då är livet meningsfullt och bra nog! / Eva Eriksen
Finns titeln inne?
Eriksson, Kjell. Svarta lögner, rött blod
Uppsalapolisen Ann Lindell är nyförälskad i en samhällsengagerad journalist, som plötsligt är spårlöst försvunnen. Tyvärr påträffas journalistens fingeravtryck på flera brottsplatser och hans namn dyker ständigt upp i polisens utredningar. Den ensamstående mamman Ann Lindell tiger om sin bekantskap, men mår allt sämre och har svårt att sköta sökandet efter en försvunnen tonårsflicka. Kjell Eriksson tar oss med till ett hett och hotfullt Brasilien, delvis också till ett korrumperat Ryssland, Men framförallt utspelar sig det mesta i och runt Uppsala bland uteliggare och bland mer välsituerade invånare, där bandylaget Sirius av igår spelar en viktig roll.
Det är ett bra och varierat språk och fina personteckningar, både av offer, gärningsmän och poliser. Alla har de sina drömmar. En ny Kjell Eriksson är aldrig fel! / Eva Eriksen
Finns titeln inne?
Detta är inte ett tips om VAD man ska läsa, utan mer om HUR
(De gamla lärartakterna förnekar sig tydligen aldrig!)
Ofta, när jag börjar läsa en bok, börjar jag läsa lite slarvigt, mest för att få ett intryck av vad det är för ett slags bok och upptäcker då ofta efter 50 sidor två saker.
A) Ja, men det här är ju en riktigt bra bok, jag bör läsa vidare.
B) Jag har hittills inte fattat någonting!
Då läser jag om de 50 första sidorna noggrant och eftertänksamt och får på så sätt tag i bokens ton och själ, för att inte tala om dess handling och om de olika personernas identiteter och relationer.
Kanske någon nu tänker: "Varför läser hon inte alltid ordentligt från början?"
Nja, men min snart sextioåriga erfarenhet som läsare har lärt mig, att det faktiskt inte är alla böcker, som är värda min odelade uppmärksamhet.
Och livet är för kort för att man ska chansa! /Eva Eriksen
