Benett, Alan. Drottningen vänder blad
Drottningen vänder blad
Jag har just läst ut en liten, tunn bok på 125 sidor, som var både humoristisk och tankeväckande och som handlade om läsandets och skrivandets nytta och nöje.
Boken börjar med att engelska drottningens ouppfostrade hundare smiter iväg och om hur hon hamnar i den undangömda bokbussen. Väl där tycker hon, att hon pliktskyldigast måste låna en bok. Den första boken tycker hon är svår, men när hon läser om den en tid senare, tycker hon, att den är både rask och skarp. "Läsning är en muskel som måste tränas", tänker hon.
Drottningens omgivning är inte särskilt förtjust i hennes nya passion, trots att hon lär sig att vinka till folket och läsa på samma gång, när hon åker runt i den täckta galavagnen. En del av hennes anställda misstänker till och med, att hon lider av begynnande Alzheimers.
Men drottningen är lycklig, hon läser för nöjes skull, inte som med allt annat hon sysslat med i sitt liv, av plikt och hon börjar se på sig själv och sina medmänniskor på ett nytt, mer nyanserat sätt. Efter den kanske mer passiva läsningen av böcker, funderar nu drottningen på att själv börja skriva och då blir omgivningen verkligen orolig.
Läs, begrunda och njut! Man får en hel del lästips också! Men Proust????/ Eva Eriksen
Finns titeln inne?
Bernuth, Christa. Inre säkerhet.
Ibland, när jag börjar läsa en ny bok, som jag själv tycker är riktigt bra och intressant, kan jag tänka, att det kanske bara är jag och några får andra läsare, som kommer att gilla den. Boken utspelar sig kanske i ett land, där läsaren inte varit eller i en tid, som läsaren är för ung för att känna igen sig i.
Läsaren har kanske inte mött beväpnade vakter med stenansikten vid gränsposteringar, som kollat alla ens papper och som rotat igenom ens bagage.
De har inte fått vänta på inresevisum eller köat vid gränsövergångar.
De har inte sett muren i ett delat Berlin.
Kanske har de inte läst Kafkas Processen.
En sådan bok, som handlar precis om ett sådant samhälle är Christa Bernuth: "Inre säkerhet". Den handlar om DDR, Östtyskland under tidigt 80-tal, där många var angivare, telefoner var avlyssnade och väggarna hade öron.
"Inre säkerhet" börjar med att en ung kvinna, som det senare visar sig, utan känt förflutet, blir förföljd i en bräcklig roddbåt en stormig novembernatt.
Hon blir skjuten och liket spolas upp på en strand.
Kan det vara fråga om så kallad republikflykt, ville hon hoppa av till väst?
En ung, ogift folkpolis engagerar sig, trots att han officiellt blir fråntagen fallet.
I sitt sökande efter sanningen reser han till Berlin, där han träffar Nina, som han förälskar siig i. Men vem är hon?
Boken är inte lättläst, den har ganska snårigt språk, som ofta tyska böcker har, är både filosofisk och politisk och har en ganska komplicerad intrig, vem är vän och vem är fiende? Men det hela är helt klart fascinerande.
Bra miljöteckning, där favoritfärgen tycks vara grått, med gråa människor och grått väder. / Eva Eriksen
Finns titeln inne?
Hodgson Brown, Ellen. Bankerna och skuldnätet
Vill vi verkligen förstå de samhälleliga strukturer som direkt orsakar ekonomiska kriser och misär för både miljardtals enskilda människor i världen och hela nationsstater, samtidigt som de genererar ofantliga rikedomar och makt till ett fåtal, vill jag framhålla boken ”Bankerna och skuldnätet” av den amerikanska advokaten Ellen Hodgson Brown. Författaren konstaterar att de institutioner som har makten över penningutgivande och penningmängden i en nation också kontrollerar landet självt till stora delar. De krafter som styr penningmängden i dagens värld är ett nät av centralbanker. Dessa centralbanker har privata ägare och privata intressen, snarare än allmänna intressen. Genom hemliga möten ser bankväsendets elitkretsar till att bankerna har en stor ideologisk samsyn. De bankirer som har allra mest inflytande i världen kan med sina beslut påverka hela nationers ekonomi, t ex genom insatser som leder till skenande inflation. Med enastående kunskaper avslöjar författaren hur ett sjukt penningsystem växt fram och fått monopol i dagens globaliserade värld, ett system där kreditutlåning och ett digitalt penningskapande utan reell täckning genom sådan utlåning är ett par viktiga ingredienser. En hel värld har förslavats genom bankelitens nät, ett skuldnät där varje aktör måste armbåga sig fram (på andras bekostnad visar Brown) för att hålla den egna näsan ovanför vattenytan. Finanskraschen förra året var en bekräftelse på ett sjukt, sjukt system med djupare rötter än vi kan ana. Så länge detta system tränger igenom varje hörn av världen kan vi inte heller på allvar skapa samhälleliga förändringar som skulle kunna innebära lösningar på jordens eko-sociala kriser och katastrofer (t ex världssvälten). Men det finns alternativ. Nationellt eller regionalt utgivande av egna valutor kan innebära lösningar som krossar elitens makt över oss andra och bidrar till lösningar av mänsklighetens gemensamma svårigheter.
Parallellt med den övriga texten löper även berättelsen Trollkarlen från Oz (Frank L. Baum), vilket visar sig vara en sensmoralisk berättelse som visar hur privata bankintressen bakom kulisserna lyckats ta över och styra världens ekonomier i girighetens anda, till oerhörd frustration för de krafter som kämpat emot för allmänhetens bästa.
För den som är nyfiken på tillståndet i världen kan detta mycket väl vara årtiondets viktigaste bok. /Ulf Adolfson
Finns titeln inne?
Antti, Gerda. Min man David
Ofta när jag börjar läsa en ny bok och tycker att den verkar bra, så läser jag vidare med pennan i hand och för fortlöpande anteckningar. Så gjorde jag inte med Gerda Anttis senaste roman "Min man David".
Jag tyckte nämligen inte om den.
Jag tyckte inte om språket, det vardagliga, pladdriga, inre-monologspråket. Jag tyckte inte om tonen, Antti är så väldigt kritisk och bitter mot sina medmänniskor, kanske framförallt mot unga mammor, som lämnar bort sina barn på dagis alltför länge och alltför tidigt.
Men hon är också kritisk mot tompratande, vinprovande medelklassumgänge. Hämmade beröringsrädda, oförstående läkare får också sin släng av sleven. Annat är det med de kloka erfarna sjuksköterskorna....
Huvudpersonen Marit är naturligtvis ex-syrra.
Det är som om alla i Marits omgivning försöker lura henne, ofta på pengar. Marit (60+) är nu omgift, efter ett tidigare tomt och barnlöst äktenskap. Nu är hon gift med storbonden David, som råkar ut för en svår olycka med en ko (!), och så råkar hans värld i gungning. Davids barn från förra äktenskapet börjar göra upp planer för gården och Marit hålls utanför.
Antti har många kloka tankar om livet efter 60, om åldrande och död, om kvinnligt och manligt och hon och David verkligen älskar varandra, men trots detta ryms det så mycket bitterhet och kanske en hel del människoförakt mellan raderna.
Läs själv, du kanske älskar boken!?
Men läs långsamt, så du hör Gerda Anttis röst! Du kanske gillar den? / Eva Eriksen
Finns titeln inne?
Öijer, Bruno K. Svart som silver
"Ingen kan råna dig på din sorg" skriver Bruno K Öijer i sin senaste efterlängtade diktsamling. Vi som följt honom sedan debuten 1973 känner igen honom. Han är lika häftig som då, blicken har bara blivit skarpare och tonen renare. "Svart som silver" är en bok, som jag tycker mycket om. Öijer använder språkets unika möjlighet att skapa bilder, man ser sådant, som ögat vanligen inte kan se. För mig är "Svart som silver" förra årets viktigaste bok. / Karin Engström
Finns titeln inne?
Oates, Joyce Carol. Dödgrävarens dotter
Vill du läsa en riktigt stor, god roman i vinter, då bör du läsa Joyce Carol Oates bok "Dödgrävarens dotter"! Rebecka föds 1936 i New Yorks hamn som Rebecka Schwart, gifter sig ?? som artonåring till namnet Rebecka Tignor, byter namn efter flykten från den våldsamma, äkta ? mannen till Hazel Jones och dör som Hazel Gallagher. Romanen handlar delvis om Oates egen farmors öde.
Den judiska familjen Schwart (nytt namn - nytt land) har lyckats fly från Tyskland till USA, men man får det mycket svårt i det nya landet, familjen tvingas leva i djupaste misär och Rebeckas far blir allt våldsammare, mamman allt underligare och de två bröderna flyr brådstörtat från hemmet.
Rebecka får tidigt lära sig att man måste dölja sin svaghet och hennes enda ägodel och kanske vän är en ordbok som hon lyckats bevara hela livet. Vi får följa Rebecka Hazel, indirekt ända till hennes död. Oates är verkligen en fascinerande berättare och hon bygger skickligt upp sina intriger, inget berättas av en slump, utan allt knyts förr eller senare ihop. När man väl kommit in i den drygt 600 sidor tjocka romanen, rinner sidorna bara iväg och slutet med brevväxlingen mellan de för varandra egentligen helt okända kusinerna är djupt gripande.
Musiken binder också ihop romanen och särskilt Beethovens "Appassionata", som Rebecka och hennes mamma lyssnar på i smyg i sitt sunkiga hem och som sedan Rebecka Hazels son, ett musikaliskt underbarn, spelar 25 år senare i en internationell pianotävling.
Läs den, jag har verkligen inte berättat allt! Vem var t ex den "riktiga" Hazel Jones?/Eva Eriksen
Finns titeln inne?
Helle, Helle. Hus och Hem
Nyligen beställde jag en nyöversatt bok på biblioteket, som fått en positiv recension i radion. Någon dag senare sågades den totalt i DN. Nu har jag själv läst den och vet faktiskt inte vad jag tycker.
Huvudpersonen Anne har just flyttat tillbaka till sin barndomsstad någonstans i Danmark. Hon gör just ingenting, mer än väntar på sin "man", dricker vin med sina väninnor och sneglar på grannen, en ogift präst.
Boken är svår att få grepp om och jag känner mig mest frustrerad över huvudpersonens passivitet. Det mest aktiva hon gör, är att kasta en disktrasa i ansiktet på en insinuerande bekant under en blöt fest. Nej, boken skaver i all sin trivialitet, men läs den själv och kolla vad du tycker. Det står på baksidan av boken att Helle Helle skriver i "hemingwaysk anda" och hon har fått flera priser för tidigare böcker. / Eva Eriksen
Finns titeln inne?
Alfredsson, Karin. Kvinnorna på 10:e våningen
En sak som har förundrat mig mer och mer är, varför en del böcker omtalas och säljs så mycket, fastän de faktiskt är ganska mediokra och meningslösa, medan andra, som är välskrivna och har angelägna budskap, känns som om de lämnas ute i kylan. Eller är det bara jag, som tidigare missat thriller(?)författaren Karin Alfredsson? I höstas läste jag hennes andra bok, som heter "Kvinnorna på 10:e våningen" och som handlar om prostitution i Hanoi. Jag minns, att jag tyckte den var otäckt bra. Just nu är jag i hennes första thriller om läkaren Ellen Elg, som pendlar mellan Stockholm, Afrika, USA och lite Västerbotten. Ett Afrika, där unga flickor oförklarligt förblöder och byns barnmorska misstänks vara en häxa. Boken heter 80 grader från Varmvattnet. Där finns intressanta personer, speciellt kvinnorna, både de svenska och de afrikanska, bra miljöskildring, spänning, bra språk - allt finns där!
Karin Alfredsson fick faktiskt Svenska Deckarakademins pris som årets debut 2007 och en bra recension i DN i höstas, men både jag och Sunne bibliotek har länge missat henne. men det är aldrig för sent, att hitta en ny författare.............. Nu är hon inköpt! / Eva Eriksen
Åsbacka, Robert. Orgelbyggaren
En 80-årig änkling som huvudperson i en roman, hur spännande låter det? Jo, men det är bra, riktigt bra. vi får följa honom, Johannes Thomasson, en finlandsvensk man i nuet, i hans vardag, där han råkar ut för diverse olyckor, men också bakåt i tiden, framförallt till Estonias förlisning, då han miste sin fru Siri. Nu bygger han en orgel i sitt vardagsrum, så Siri ska kunna spela på den, när hon kommer tillbaka..............
Johannes möter en hel del nya människor, som berör honom på olika sätt, ovanligt många snälla och hjälpsamma människor.
Musik har alltid spelat en stor roll i Johannes och Siris liv, speciellt Buxtehudes betraktelse av Jesu lidande på korset och författaren Åsbacka låter sina kapitelrubriker och johannes liv och olika olyckor i romanen följa Buxtehude.
Hustrun Siri läste ofta högt för Johannes och boken avslutas till Becketts repliker. En rörande roman om en gammal mans sista strid, men också tankeväckande. Jag har aldrig tidigare riktigt förstått, hur viktigt det varit för de anhöriga till Estonias offer att fartyget skulle bärgas. Men jag undrar, om inte författaren funderar på en fortsättning? Nu lämnas en del lösa trådar , hur går det t ex för pojken Matti och hans plågoandar? Och för Kevin och Agnes? / Eva Eriksen
