Begravningsplatsen i Prag av Umberto Eco
En besynnerlig och svårgripbar bok, full av namn och platser och historiska händelser. Simone Simonini; spion, förfalskare och med ett präst-alterego redogör 1897 för sitt förflutna i sin antikhandel i Paris. Författaren är kulturfilosof och professor i semiotik och vill med sin bok visa hur antisemitismen härjat i Europa långt innan nazisterna gjorde ideologin till sin. Tyvärr gör Eco detta lite för bra, hatet och de ibland helt osannolika (och därmed även till viss del komiska) fördomarna mot judarna bara sprutar från sidorna i Simoninis namn, vilket ger en fadd eftersmak. Risken är att Eco motverkar sitt syfte att upplysa och i stället eldar på antisemitismen ytterligare. / Mia Huss
Monsieur Linh och den lilla flickan av Philippe Claudel
Denna lilla bok är en riktig guldklimp. Gamle Monsieur Linh flyr från sitt krigshärjade land, sin ödelagda by och sin döda familj och far över havet till ett nytt och okänt land. Med sig har han sin brordotter, bara några månader gammal och den enda av hans kött och blod som överlevt. I det nya landet finner han en vän, Monsieur Bark, som sitter på en bänk i en park och sörjer sin avlidna hustru. Trots att de inte förstår varandras språk växer en stark och innerlig vänskap fram mellan dem och de söker stöd och tröst hos varandra. Boken är så sorglig men ändå så osentimental, så full av förtvivlan och hopp och värme att den tränger rakt in i både själ och hjärta.
Blå skymning av Joan Didion
Joan Didions självbiografi "Blå skymning" handlar om hur hon nyligen förlorat sin man i en hjärtinfarkt och strax därefter sin enda dotter i en svår sjukdom. Boken handlar också om Joan Didions egna sjukdomssyptom, om hennes allmänna skröplighet och om hennes alltmer annalkande ålderdom. Hon har en bra ton i sitt skrivande, det känns som om hon talar direkt med mig och hon får mig att reflektera över mitt eget moderskap och mina egna ålderstecken. Men jag är medveten om, att en bok som så utpräglat handlar om sjukdom, ålderdom och död inte passar alla läsare. Manliga rockabillysångare från Torsby bör nog hitta något annat att läsa i turne´bussen. / Eva Eriksen
Trogen hustru sökes av Robert Goolrick
Året är 1907 och den rike affärsmannen Ralph är trött på att leva sitt liv ensam i det mörka och snöiga Wisconsin. Han sätter in en annons där han söker en trogen, enkel och ärlig kvinna som ska bli hans fru. Catherine uppenbarar sig som ett svar på alla hans medvetna och omedvetna drömmar, vacker, mystisk och till synes med ett fläckfritt förflutet. Men skenet bedrar. När Ralph skickar iväg sin nya unga hustru för att försöka locka hem sin försvunna son hamnar de snart i ett rasande triangeldrama där passion, svek, mord och tvära vändningar håller läsarens intresse vid liv långt in på småtimmarna. En fantastisk berättelse med inträngande personporträtt, målande miljöskildringar och mustiga relationsbeskrivningar. Det är mycket av allt och man nästan sugs in i handlingen för att efter sista sidan känna sig både vimmelkantig och liksom tillrufsad. / Mia Huss
Så gott som död av Mark Billingham
En ung pojke har plötsligt dött på ett ungdomsfängelses sjukavdelning. Självmord? Hans förtvivlade far tar två personer som gisslan i sin butik, den ena är polis och ensamstående mor. Kommissarie Tom Thorne får i uppdrag att ta reda på sanningen om vad och vem som ligger bakom pojkens död. Det hela blir en kamp mot klockan och mot skjutglada kollegor inom polisen. Vi läsare får möta olika miljöer, från knarkarkvartar och ungdomsfängelser till samhällets högsta toppars depraverade fester i lyxvåningar. Jag tycker mycket om att läsa Mark Billingham, bra person- och miljöskildringar. Bra enkelt språk och riktigt spännande. Det är mycket blåljus på slutet! Och man kan känna empati både för gisslan och gisslantagaren. / Eva Eriksen
De illasinnade av Stona Fitch
Amerikanen Eliott Gast blir ytterst förvånad när han efter ytterligare en utsökt affärslunch blir kidnappad på öppen gata i Bryssel. Övertygad in i det längsta att det måste ha begåtts ett misstag kräver han att bli utsläppt från den vitmålade lägenheten han är inspärrad i. Men det är inget misstag. Elliot får bära skulden för den amerikanska marknadspolitiken som sprider sitt gift över världen, och för att sätta fokus på dagens depraverade samhälle låter kidnapparna omvärlden bestämma Elliots fortsatta öde genom omröstning på Internet. Detta är ingen bok för känsliga läsare. Tortyren är grym och utstuderad, man mår rätt illa även om författaren förhåller sig ganska distanserad och inte fördjupar sig i alltför blodiga detaljer. Tanken bakom boken är intressant, den har väckt mycket uppmärksamhet och har även filmatiserats.
/ Mia Huss
Jag ska egentligen inte jobba här av Sara Beischer
Sara Beischers roman " Jag ska egentligen inte jobba här" är en bra, mänsklig roman om 19-åriga Moa, som just anlänt till Stockholm från landsorten. Hon får snabbt ett jobb på ett äldreboende, trots att hon saknar någon som helst vårdutbildning, men egentligen drömmer Moa om att komma in på en teaterskola. Romanen är både gripande i sin skildring av gamla kroppars och sinnens förfall och också ömsint och faktiskt humoristisk utan att bli hånfull. Men som läsare måste man ju fråga sig, varför det ska vara så lite personal? Kanske skulle en allmän vårdvärnplikt vara en idé? Moa själv växer ju onekligen med sin uppgift, trots en brutal början på sin gärning på Liljebacken. / Eva Eriksen
Brixton Beach av Roma Tearne
Att få läsa en ny roman av en för mig helt okänd författare, om ett för mig nästan okänt land med en nästan okänd konflikt är en stor glädje att stilla bedja om. Romanen " Brixton Beach " börjar och slutar i London 2005 med terrordåd i tunnelbanan. Men största delen av romanen utspelar sig på Sri Lanka, där vi får följa tre generationer i samma familj. Svek, tragedier, ond bråd död drabbar dem, men också djup vänskap och passion. Framförallt minns jag den djupa förståelsen och kärleken mellan morfar Bee och hans dotterdotter Alice, båda två konstnärligt lagda. Romanen innehåller otroligt vackra naturskildringar, där ofta havet får spela en central roll. Författarinnan Roma Tearne är också konstnär och jag har sällan fått så många sol- och neduppgångar beskrivna . Konstigt nog blir det aldrig tråkigt. / Eva Eriksen
Felicia försvann av Felicia Feldt
Kan man få ont i magen av att läsa en roman och ändå inte vilja lägga den ifrån sig? En roman, så självutlämnande, 
skriven med så svår smärta och så stort hat att jag nog aldrig läst något liknande tidigare. Strindberg, släng dig i väggen! Men romanen väcker också många frågor hos mig som läsare: För det första undrar jag över, hur romanen skulle mottagits och uppfattats, om vi läsare inte vetat vem det handlade om, vem som var den onda modern? Och jag undrar också, hur jag skulle ha uppfattat Felicia Feldt, när hon var hos Skavlan, om jag hunnit läsa boken före programmet. Nu såg jag bara en ung, vacker, suverän, leende kvinna, som oftast kunde hålla masken trots Fredrik Skavlans närgångna och ofta ganska fräcka frågor. Hade Skavlan egentligen läst boken?Och var han i så fall inte rädd att författarinnan skulle bryta ihop? En annan sak, som jag också frågar mig, är hur de föräldrar nu känner sig, som tydligen lämnade sina spädbarn i Anna Wahlgrens vård (?) för att barnen skulle lära sig sova eller kanske bara lära sig veta hut ? Jag säger bara, hjälp! Den viktigaste frågan är väl kanske ändå, om man får skriva och ge ut en sådan bok? Men läs själv och förfasa er ,antingen över modern eller över dottern! Och visst är det väl kittlande hemskt att läsa hur Sveriges barnexpert nr.1 misshandlade sina egna barn, både fysiskt och psykiskt ! / Eva Eriksen, som läste Barnaboken i början av 80-talet
Ben för ben av Carol O´Connell
För 20 år sedan försvann en ung pojke spårlöst i skogarna runt den lilla staden.Oftast hade man kunnat se honom, med kameran i högsta hugg, smyga sig efter andra människor, på jakt efter deras innersta hemligheter. Kort tid efter pojkens försvinnande lämnar också hans äldre bror trakten. Nu har brodern, f.d. soldat och brottsbekämpare lockats tillbaka till sin ensamme far, till den ytterst kompetenta, men mycket hemlighetsfulla hushållerskan och till en uppstoppad hund. I den lilla staden finns skarpa kikare inställda mot människors hus och rörelser. Seanser äger rum i ett förfallet hus i skogen, ovanligt många udda och olyckliga människor har samlats i trakten. Fåglar som flaxar, gravar som grävs och grävs upp, blond kvinna i ensamt torn. Skönheten och odjuret, en CIA-agent i blommig klänning och med ständigt nybakade bullar. Låter det konstigt? Jo, kanske, men boken är bra,om än inte helt lättläst och det var en glädje att sjunka ner i den. Den innehåller också en oerhört sensuell och våldsam tango. / Eva Eriksen
Ferdinand von Schirach : Brott & Ferdinand von Schirach : Skuld
Egentligen tycker jag inte om att läsa noveller. De är visserligen ofta välskrivna, varje ord är utsökt och de har en förtätad handling, men de slutar nästan innan de börjar. Inte heller brukar jag tycka om att läsa tyska böcker, inte ens i översättning. Språket brukar vara så tillkrånglat och överlastat, att man inte ser handlingen för bara ord. Men Ferdinand von Schirachs två novellsamlingar:" Brott" och "Skuld ", utmärkt översatta från tyskan av Lena Hammargren, var så bra att jag fick rysningar när jag läste dem. Jag blev berörd och ofta överraskad. Alla berättelserna handlar om brott, en del klaras upp, andra inte. Författaren 
Ferdinand von Schirach är advokat och inkallas som försvarare i de olika fallen. Det jag undrar över är, hur sanna de olika fallen är, böckerna är visserligen klassade som skönlitteratur, men en advokat kan väl inte skildra sina olika fall in i minsta detalj ? Det är inte ofta jag tänker, när jag läst ut en bok, att jag läser den igen, men nu gör jag det efter två böcker, både efter" Brott" och efter "Skuld". / Eva Eriksen
Brobyggarna av Jan Guillou
Efter att ha förlorat sin far till havet utanför Bergen blir de tre nu faderlösa bröderna lämnade med sin mor i fattigdom och armod. Lyckan vänder emellertid då en välgörenhetsorganisation upptäcker deras
enastående tekniska begåvning och de skickas till Dresden för att bli diplomingenjörer. Som tack för sin betalda utbildning lovar bröderna att återvända till Norge för att med sin kunskap delta i järnvägsbyggandet mellan Bergen och Oslo, ett till synes omöjligt projekt. Ödet visar sig dock ha andra planer för två av bröderna. Den ena flyr till London med sin kärlek och den andre, Oskar, far till Tyska Östafrika för att hela ett krossat hjärta. Bara Lauritz återvänder till Bergen för att betala brödernas skuld till fosterlandet, åtskild i åratal framöver från sin tyska käresta. Vi får följa Oskars och Lauritz´ liv i varsin världsdel, den ena i snö, storm och is, den andre bland elefanter, järnvägsräls och afrikanska stammar. En fascinerande och väldigt intressant bok om en viktig period i den tekniska utvecklingen decennierna före första världskriget. Guillou skriver mycket bra och lyckas hålla intresset vid liv till och med när boken är färdigläst. / Mia Huss
