Sunne kommun har tecknat avtal med Migrationsverket om att ta emot ensamkommande flyktingar i åldern 16-18 år.
Ungdomarna bor på ParkVillan i Sunne, där de tillsammans med personalen lär sig sköta ett hem, träna svenska, hitta olika fritidsaktiviteter och knyta kontakter i det svenska samhället. De går också i skolan. ParkVillan är ett hem för vård eller boende, HVB, och står under socialstyrelsens tillsyn.
Kommunens socialtjänst har skyldighet att tillgodose dessa barns behov av stöd för en gynnsam utveckling och att ta ansvar för dem på samma sätt som för andra barn som är i behov av särskilt stöd.
ParkVillans uppgift är att tillsammans med övriga aktörer i Sunne kommun hjälpa dessa ungdomar till ett självständigt liv i Sverige med möjlighet att försörja sig själv.
Vi arbetar utifrån ett salutogent perspektiv. Det innebär att vi ser ungdomarna som resursstarka individer som vill bli självständiga i det svenska samhället och som är beredda att kämpa för att uppnå det. Det innebär att vi anser att ungdomarna har ett behov att utvecklas i en miljö där de kan uppleva en känsla av sammanhang; tillvaron skall vara begriplig, hanterbar och meningsfull.
På Parkvillan finns de som söker asyl, men som inte fått svar från Migrationsverket samt ungdomar med permanent uppehållstillstånd.
Eftersom de kommit utan föräldrar eller vårdnadshavare får de en god man förordnad av Överförmyndaren i Sunne.
Ungdomarna anländer ofta ensamma. De kommer oftast från länder där det pågår/pågått krig eller förföljelse och har tagit sig fram med hjälp av smugglare. Många gånger har resan tagit lång tid eftersom de måste arbeta av kostnaden under tiden. Ibland kan det vara fattigdom och brist på framtidsutsikter som driver familjer att söka en bättre framtid för sina barn.
Vissa ungdomar har svåra upplevelser i hemlandet och många har också upplevt själva flykten som mycket traumatisk. Ungdomarna är därför i kris som förvärras av avståndet till föräldrarna, oro för dem och många tankar om varför de har blivit bortskickade.
Utifrån den unga människans perspektiv så har han eller hon blivit övergiven, det vill säga skilts från sina föräldrar och anhöriga och allt som var känt och välbekant. De har inte bett om att få komma till Sverige, tvärtom kan man utgå ifrån att de inte velat lämna hemlandet oavsett hur situationen där har sett ut.
