Framtagande och metod

Sunne kulturmiljöprogram är framtaget av kulturmiljögruppen på företaget WSP. Arbetsgruppen bestod av Charlotte Hedenström, bebyggelseantikvarie; Ezequiel Pinto-Guillaume, arkeolog; Rikard Lindhe, bebyggelseantikvarie och Hugo Nyman, bebyggelseantikvarie. Dokumentet har granskats av Cecilia Lindblom, arkeolog och Helena Wärnhjelm, bebyggelseantikvarie.

Metod

Vid framtagandet av Sunnes kulturmiljöprogram har Riksantikvarieämbetets metod för värdering och urval använts (Plattform för kulturhistorisk värdering och urval 2015).

Plattformens syfte är att identifiera miljöns bärande berättelser och dess fysiska uttryck samt att göra en bedömning av hur fullständig och relevant miljön är ur kulturhistorisk synvinkel. Genom den kulturhistoriska värderingen avgränsas berättelsen som landskapet bär på, bedömning görs av hur väl det går att utläsa berättelsen och hur väl landskapet ger en hel och fullständig bild av berättelsen.

Värderingen visar på vilka karaktärsdrag, egenskaper, uttryck och särarter som är viktiga för landskapets läsbarhet och historieförmedlingen. Bebyggelsen utgör särskilt viktiga element i landskapet varvid ett särskilt fokus läggs på den bebyggda miljöns kulturhistoriska värde.

Genomförande

Arbetet har inneburit genomgång av befintliga kunskapsunderlag och litteratur, kartstudier samt fältinventering som har genomförts i tre omgångar under 2024.

Vid det första fältbesöket låg fokus på kulturlandskapet som helhet och sockencentra. Under de övriga fältbesöken låg fokus på inventering av särskilt värdefulla områden.
Tidigare inventeringar och det befintliga regionala kulturmiljöprogrammet har utgjort en utgångspunkt i urvalet av miljöer. I arbetet har informationen i tidigare underlag verifierats genom fältbesök och information uppdaterats och kompletterats.
Inventeringar utanför dessa områden för att identifiera miljöer och landskap med höga kulturvärden har också gjorts. Genom dessa har värdebärande karaktärer och särskilda kvaliteter för de större landskapssammanhangen identifierats.

Vissa miljöer som inte pekats ut som kulturhistoriskt värdefulla sedan tidigare har lagts till. Det gäller finnskogsmiljöerna vid Grässjön, Kymmen och sjön Ängen.
En viktig anledning till att lyfta fram dessa miljöer är att de ligger i anslutning till turist- eller utflyktsmål för allmänheten såsom vandringsleder där kulturvärdena är
en viktig del. Finnskogens kulturarv, utreds som möjligt värdsarv, och omfattar unika miljöer som är viktiga att lyfta fram. Viss komplettering avseende kulturhistoriskt
värdefull bebyggelse som speglar samhällsutvecklingen under 1900-talets senare del har också gjorts.

I tätorten och centralorterna för de tidigare landskommunerna är folkhemstidens och modernismens byggande i flera fall värdebärande för miljön, vilket återspeglas i de särskilt värdefulla områden som avgränsats och de karaktärer som anges som värdebärande.

Avgränsning

Inventering av enskilda byggnader och gårdsmiljöer utanför de avgränsade särskilt värdefulla områdena har inte rymts inom detta uppdrag. Kulturmiljöprogrammet ger på så sätt inte en heltäckande bild av kommunens alla kulturhistoriskt värdefulla byggnader eller gårdsmiljöer.

Ett stort antal enskilda bebyggelsemiljöer och byggnader både på landsbygden och i orterna uppfyller av olika anledningar kraven för särskilt värdefull byggnad. Det kan exempelvis gälla byggnader som belyser tidigare bostadsförhållanden, arbetsförhållanden, eller stadsbyggnadsideal och arkitektoniska ideal samt byggnader som har representerat för lokalsamhället viktiga funktioner eller verksamheter.

I föreskrifter och allmänna råd från Boverkets byggregler tydliggörs att byggnader tillkomna före 1920-talets bebyggelseexpansion utgör en mycket begränsad del av dagens byggnadsbestånd. Det anges att en sådan byggnad som till sin karaktär är någorlunda välbevarad bör betraktas som särskilt värdefull om man inte kan motivera varför den inte ska anses vara det.

Inventeringar på byggnadsnivå genomfördes för Sunne tätort och sockenvis på 1980-talet och under tidigt 1990-tal. Dessa underlag kan innehålla inaktuell information och vissa av byggnaderna har försvunnit eller förändrats. Då det inte gjorts någon ny, lika omfattande byggnadsinventering kan dessa underlag ännu ge stöd och underlag för bedömning på byggnadsnivå.

Arbetsgruppen tackar

  • Sunne hembygdsförening och Östra Ämterviks hembygdsförening
  • Konsthistoriker Margareta Wallin Wictorin som gav råd kring Sunne kommuns konstnärliga bakgrund.
  • Fôlk som kom fram under våra fältinventeringar och nämnde lokala detaljer som annars missats.