Allt känns rätt för oss i Sunne

Sofia och Staffan Elliot stormtrivs på sin gård i Östra Ämtervik.

8 juni ifjol gick flytten gick till Värmland. De lämnade tillvaron i Östergötland där Sofia jobbade som sjuksköterska och Staffan som egenföretagare med skogsmaskiner och verkstad för reparationer.  Samtidigt skötte de en gård med köttdjur.

– Vi kände då att vi ville jobba mer hemma och tillsammans. Eftersom gården vi bodde på var för liten för satsningen vi ville göra, så var första steget att sälja den, säger Sofia.

Gård med potential

Under tiden som de letade efter en ny gård sålde Staffan sitt företag där han efter försäljningen jobbade kvar i två år.

– Vi hade ingen anknytning till Värmland, men åkte på en studieresa med husdjursföreningen Växa för att titta på gårdar här. Då träffade vi bland annat två trevliga bönder i Sunnetrakten, Anders Ramström i Östra Ämtervik och Anders Bengtsson i Stöpafors.

Långt senare dök det upp en gård på Hemnet som drog till sig deras intresse.

– Gården hade potential för det vi ville göra med samlad mark. Först tänkte vi inte på att den just låg i Sunne, där vi varit.

Infriat sin dröm

Det mesta kändes rätt och beslutet att slå till var lätt efter att de träffat den tidigare ägaren till gården, Anders Karlsson. Deras enda oro var att boningshuset i byn Högberg låg nära landsvägen.

– Idag ser vi i stället många fördelar med det. Vi slipper till exempel extra arbete med väghållning och barnen har nära till skolbussen, säger Staffan.

För fyra år sedan hade tidigare ägaren kvar sina kor på gården.

– Så en hel del var på plats och utrymme fanns för robot. Det kändes bra. Min farfar hade mjölkkor och sedan 4-5 årsåldern har jag drömt om att bli mjölkbonde. Det finns i blodet och nu är det min tur, säger Staffan.

"Det bästa jobb jag haft"

Idag har de fulla hus med 51 kor och 35 ungdjur. Framöver vill de bygga ett ungdjursstall och på sikt skaffa fler kor.

– Det är vanligare med större gårdar än den vi har just nu. Vi behöver växla upp om vi ska kunna anställa och få möjlighet att vara mer lediga, säger Staffan.

Sofia växte upp i stan, jobbade på sjukhus, och fick chansen att börja jobba på två gårdar. Hon gillade det, vilket gjorde att hon och Staffan bestämde sig för att köpa en egen gård.

–Jag utbildade mig ändå till sjuksköterska, men insåg att det är på en gård jag vill vara. Det är det bästa jobb jag har haft! Det är så kul och jag tycker om att det beror på oss två hur bra det blir.

"Folk här hjälps åt"

Sofia drömmer om att så småningom öppna en gårdsbutik med kött och charkprodukter från egna djur.

– Vi trivs och har verkligen hittat hem. Alla är så glada över att det är liv i gården igen. Skulle vi behöva en extra traktor får vi låna en på två minuter. Det är helt fantastiskt, en mentalitet vi inte trodde fanns kvar. Folk här hjälps åt och unnar varandra att det går bra.

Familjen har många nya kompisar, vilket gått fort och lätt.

– Vårt sociala umgänge är i spridda åldrar. Jag tänkte innan att det kanske blir ensamt att jobba hemma, men grannarna kommer hit och tittar till oss och barnen tar med sig kompisar hem, säger Sofia.

Behöver de hjälp finns den alltid nära.

– ”Nån känner nån som känner nån” som har det vi söker. Hoppas att den här andan av hjälpsamhet får leva kvar. Det är så här det ska vara och vi försöker bidra med det vi kan.

Sofia och Staffan pratar med sina vänner i andra delar av landet om hur bra de trivs.

– De säger att de också vill flytta hit och uppleva det vi pratar om. Än har vi inte upptäckt någon hållhake, skrattar Sofia och Staffan.

Vill att det händer saker

På fritiden tränar de på Selma spa, går på cirkelträning och innebandy i grannbyn, cyklar och badar. Joline, 8 år, rider och går på gymnastik, Jack, 9 år, spelar fotboll, tv-spel och gillar att resa.

På gården utökar familjen sina utvecklingsmöjligheter genom att köpa tillbaka skog som tidigare hört till gården.

– Vi tycker om när det händer saker. Nu är vi i gång och allt känns jättebra!

Joline gillar djuren på gården...

... precis som brorsan Jack.